2007-02-22

Tjejkväll som förr i tiden
Igår var jag på utbildning hela dagen. Sökmotorsoptimering. Ett ämne som kunde varit intressant, men inte blev det ändå. Jag klarade knappt att fokusera på vad läraren sa och hans röst blev till ett sövande täcke som lade sig runt omkring mig.

Efter kursen hade jag några timmar att fördriva, så jag gick en tur på stan. Köpte lite saker jag behövde och även en sak jag absolut inte behövde - en guldmelerad A-linjeformad topp från H&M. Den var åtminstone billig, men ändå... Dessutom var jag och tog kopior på mina nycklar. Jag har tänkt ge dem till UP. Han är så mycket hos mig så det känns som att det är dags att han får egna nycklar också.

Jag har kommit fram till att jag vill ha nya glasögon också. Jag är trött på mina nuvarande, diskreta, och känner att jag vill byta till något lite roligare. Glasögon är ett gissel. Jag har så litet synfel, men eftersom jag inte har samma synfel på båda ögonen måste jag ändå korrigera synen för att slippa sitta med huvudvärk varje dag. Så fort jag går från jobbet åker glasögonen av och linsen på, men på jobbet, framför datorn, funkar det bara med glasögon tyvärr. Jag har gått runt och provat en del olika bågar, och igår hittade jag faktiskt ett par som skulle kunna vara rätt. De är i genomskinlig, ganska kraftig plast, och de kostar en halv förmögenhet. Men det kan inte hjälpas. Något som ska sitta mitt i ansiktet måste kännas 100% rätt.

På kvällen hade jag bokat in middag med CN och MvdS på Italiano. Det var riktigt gott och väldigt roligt att träffa dem. Det blir inte lika ofta nu när vi inte längre jobbar ihop, men det är bra med dem båda - allt är som förr, allt är som vanligt, trots att det ibland går lång tid mellan varven vi ses. Det blev mycket prat om jobbet förstås. Vad som händer hos dem, vilka kollegor som bytt jobb, fått barn eller vad det nu kan vara. Jag är så glad att jag valde att sluta, att jag vågade. Som det låter nu så har de det fullständigt kaotiskt. Folk jobbar för mycket och sliter ut sig och resurserna dras åt allt mer. Jag hade inte trivts med att vara kvar där. Men det var skönt att se att de håller huvudena över ytan åtminstone, även om det är nätt och jämnt ibland.

Det blev en ganska sen kväll, jag pysslade lite hemma när jag kom hem och gick och la mig alltför sent. Pratade ganska länge med UP och han började åter igen säga det att han inte tycker att han har tillräckligt mycket tid över för sig själv längre. Att han känner press över jobbet och behöver mer egen tid. Jag svarade det enda jag kunde komma på - att då får vi träffas mindre. Att vi kanske ska ta en paus på några dagar och låta bli att ses, så han får komma ikapp. Jag försökte hålla god min, trots att UP's ord ändå gjorde mig ledsen. För det kändes som att han höll på att tröttna. Som att han började bli tveksam och ville backa. Och självklart svarar jag genom att backa också. Vad annars kan jag göra?

Men där under samtalets gång fick jag en känsla av att det här kanske inte kommer att hålla. Att jag kanske kommer att bli ensam igen. Att UP kanske bara kommer att bli ännu en kille som dumpar mig. Och tanken gjorde mig alldeles kall i hjärtat.

I morse kom ett fint mail igen. Han låter som vanligt. Inget konstigt med det. Han skrev om after work på Storstad i morgon, det är ett gäng som ska gå dit. Jag har sett det också. Men jag har inte svarat ännu. Jag känner mest bara för att dra mig undan från allt och alla just nu. Jag kommer inte att föreslå att vi ses i kväll. I morgon kanske. Vi får se.

Att känna så här starkt för en annan människa gör mig alldeles för sårbar, och det kan inte vara bra.