2007-02-16

En date med UP
Jag och UP hade sedan tidigare bestämt att vi inte skulle fira Alla Hjärtans Dag så mycket på själva Alla Hjärtans Dag. Sedan blev det ju så att vi firade lite i alla fall, men det egentliga firandet hade vi bokat in till igår kväll. Inte för att det var Alla Hjärtans Dag utan bara för att.

Vi hade bestämt att gå på en riktig date, slå på stort och göra av med alldeles för mycket pengar, bara för att det är något vi så sällan gör. Vi började kvällen med en drink på Gondolen. Otroligt nog hade varken jag eller UP varit där tidigare. Jag beställde en drink så som den CM drack på Grill förra fredagen, den utan namn. Bartendern gjorde den utifrån mina rekommendationer och den blev god om än inte riktigt lika perfekt som den CM drack. Lite mindre sockerlag och lite mer lime så hade den blivit perfekt. Men god var den hur som helst.

Efter drinken tog vi bussen bort till Nytorget för att äta på Roxy. Jag har varit där en gång tidigare - på en date, men det sa jag inte till UP - och har ofta tänkt att jag vill gå dit igen eftersom maten är så bra och stället är så trevligt. Vi slog på stort ordentligt med hela tre rätter och vin till maten. Vi tog var sin förrätt och delade på dem och de var underbart goda. UP åt kyckling till varmrätt medan jag valde den vegetariska rätten, suveränt god med olika grillade grönsaker, potatisgnocchi och murkelsås. Till sist blev det var sin efterrrätt med kaffe, en bavaroise med hallon och vit choklad. Det var värt varje krona, så gott och vällagat allting.

Vi pratade mycket, om allt och det mesta. Det verkar som att vi är ganska så stressade och splittrade båda två. Jag brottas med ständigt dåligt samvete över allt jag inte hinner och UP känner stress över att han inte lägger tillräckligt mycket tid på sitt jobb, över att det inte händer tillräckligt mycket tillräckligt fort. Jag frågade rent ut om UP känner att vi bör träffas mindre men han svarade att om det var något som var mycket viktigare än hans jobb så var det ju jag. Han har inte tänkt vara singel hela sitt liv, sa han, och det gladde mig att höra att han ändå känner så. Vi kom in på det här med boende och till min stora förvåning sa UP att han faktiskt hade tänkt tanken att vi skulle flytta ihop.
"Det trodde jag aldrig att jag skulle få höra dig säga", sa jag men UP svarade att det är klart att tankarna har funnits hos honom.

När vi gick från restaurangen funderade jag över om jag skulle trivas med att bo på Södermalm. Jag skulle nog göra det tror jag. Mina önskeområden, Birkastan, Vasastan och Kungsholmen känns bara ouppnåeliga för mig. Jag har inte de pengar som krävs för att få det boende jag vill ha där.
"Man kanske skulle flytta till Södermalm i stället", sa jag både till mig själv och till UP.
"Ja, skulle jag bo här så skulle jag nog träffa på min brorson oftare", sa UP, och där förvånade han mig igen. För jag hade ju inte alls tänkt att han skulle vilja flytta dit med mig. Jag tänkte bara på mig själv i det jag sa, men lika naturligt hakade UP bara på det och tänkte direkt att han skulle bo där med mig.

Det var en sak som värmde mig mer än något annat den här kvällen. Det var när UP sa att han tyckte om mig, och sedan fortsatte han med att säga att det är en sån där sak som man säger när man vill säga mer än så men inte vågar, för att man är för blyg. Och jag förstod ju vad han menade, trots att han inte sa det rent ut. Det är sådant som värmer ända in i hjärtat, sådant jag kan leva på länge, länge.