2007-02-26

Skillnaden mellan att se och att verkligen titta
Jobbet är stressigt nu och det var blandade känslor på fredagen. Skönt med helg men samtidigt stressen över att det är så mycket jag inte hunnit med under veckan. Jag ligger efter med det mesta, som vanligt.

Via Spamlink hade det kommit ett förslag om after work på Storstad på fredagen. UP ville gå dit och vi mailade båda ut inbjudan till lite olika personer. Inte helt oväntat var det dåligt med gensvar, men JoS kom dit och JSk dök upp med ett gäng små tjejkompisar så vi blev några stycken i alla fall.

Det är konstigt på något sätt - jag kan ofta känna att jag vill gå ut och se lite folk, att bara vara ute och prata och umgås. Men när det väl är dags rinner lusten ofta av mig helt. Den här kvällen var en sådan kväll. Jag trivdes inte i mina kläder utan tyckte att allt satt för tajt, jag kände mig tjock och obekväm och osocial och längtade efter att få åka hem. Jag var för trött för att orka engagera mig i att lära känna nya människor, så det blev mest att jag pratade med JoS större delen av kvällen medan UP stod med JSk och hans vänner.

Men så skulle JoS gå hem och jag gick och ställde mig hos UP och JSk i stället. Det kunde ha blivit bra, men det blev fel ändå. För mitt framför mina ögon märkte jag plötsligt hur UP och JSk väldigt tydligt och helt och fullt uppenbart kollade in tre snygga tjejer som gick förbi. De nickade mot varandra med höjda ögonbryn och det var bara alltför märkbart att de gillade det de såg. Och det må väl vara hänt. Men jag tog illa vid mig av att UP gjorde det rakt framför mig på det sättet, och givetvis kunde jag inte hålla tyst om det.

"Du får jobba lite mer på ditt pokerfejs när du står och kollar in tjejer när jag är med", sa jag till honom. "Jag tror jag åker hem nu så kan du stanna kvar med JSk i stället."

Och där blev kvällen fel. UP drog iväg mig åt sidan för att prata ostört och frågade om jag ville gå hem bara för att han hade tittat på tjejerna som gick förbi. Han menade att det inte var något konstigt med det egentligen, att man inte slutar se folk bara för att man blir tillsammans med någon. Och det förstår ju jag också. Men det är skillnad på att se någon och att verkligen titta, att verkligen kolla in någon. Att se någon, att notera att någon är där, det gör vi alla. Men jag skulle aldrig ställa mig och spana in någon annan och kommentera det rakt framför UP så som han gjorde. Jag skulle visa honom mer respekt än så, och jag vill att han gör detsamma för mig. Jag blev riktigt ledsen av samtalet, av att UP inte alls kunde förstå varför jag tog illa vid mig av det som hänt.

"Bara så att jag vet var vi står då", sa jag till UP, "så är det med andra ord helt OK att jag står och kollar in andra killar när du är med?"
UP svarade att det var OK så länge som han ändå kunde känna sig säker på mig, så länge som han ändå visste var han hade mig och att han kunde lita på mig. Och det är väl där vi är olika, för det har hänt saker som gör att jag i vissa avseenden ännu inte litar på UP till 100%, och sånt här förstärker tyvärr bara den känslan. Att jag inte vet helt och fullt var jag har honom eller vad han känner för mig.

Jag sa till UP att i så fall var det lika bra att jag åkte hem så fick han vara kvar själv med JSk och så kunde de stå och kolla in hur många tjejer de ville utan att jag behövde få veta det. Och jag lyckades göra UP riktigt ledsen genom mina ord. För han ville ju främst av allt vara med mig. Inte JSk. Inte en massa andra tjejer. Utan mig. Han blev ledsen över att jag inte bara kunde tro på honom och på det han sa, utan att jag vände det till något negativt, till att han hellre ville gå ut och festa och kolla in tjejer med JSk. För så var det ju inte...

Efter många om och men lyckades vi lösa det, men jag blev inte riktigt lugn och glad förrän vi kom hem till UP sent på kvällen. Då blev det desto bättre, då var allt underbart, som vanligt. Men det är så lätt, så lätt att göra fel, att säga fel och tolka fel. Det är så svårt att göra rätt varje gång. Det som är synd är att dem vi sårar mest, är de vi älskar mest. Och ju mer vi älskar, desto lättare sårar vi oss själva också.