2006-12-05

Äntligen
Idag fyller TT 35 år! Hon är min allra äldsta vän och när vi växte upp brukade vi alltid prata om att vi hette nästan samma namn och var födda med exakt ett års och en dags mellanrum. Det var vår "grej".

UP kom över till mig igår. Det känns så bra med honom nu! Vem hade kunnat ana det? Första gången vi träffades tyckte jag att han var trevlig, så pass trevlig att både jag och M reflekterade över det efteråt. Men inte mer än så... Nu är det redan som att vi alltid har känt varandra. Som att det alltid har varit precis så här. Det är konstigt, för han passar ju inte alls in i min mall, men det är bra också. Det fungerar och mer därtill. Ingen av oss är perfekt, men det behövs inte heller. UP får mig att må bra, all oro och stress och osäkerhet bara rinner av mig. Jag vet inte om jag någonsin har haft en relation där jag har skrattat så mycket som jag gör med UP, eller där vi redan från första stund har varit så här helt och fullt öppna och ärliga, pratat om allt och lite till från det att vi först lärde känna varandra.

Birkakryssningen var bara början. Så roligt som vi hade då! Sprang runt och var fnissiga och snodde vin i taxfree-shoppen, dansade oss svettiga, pratade och pratade och pratade... Jag kommer ihåg något som hände mitt i natten. Vi stod ute på däck och UP skulle peka ut någon stjärna för mig, eftersom det var så stjärnklart och vackert den natten. Han pekade och förklarade gång efter gång men jag såg den inte. Det slutade med att vi skrattade så att vi knappt kunde stå upprätt...

Det känns bra nu, det känns riktigt, riktigt bra!