2006-07-03

En obehaglig kväll på Gerdas
I fredags var vi ute för att fira M som fyllde år i veckan. Det var jag, M, JB, AK och en kompis till henne. Vi var först och åt på Systrarna Lundberg och gick sedan vidare till Gerdas. Ju närmare Gerdas vi kom desto mer motvilja kände jag och när vi stod utanför entrén var jag nästan på väg att vända och åka hem, bara för att jag var rädd att JT och T skulle vara där, bara för att jag verkligen inte ville träffa dem.

JT och T var inte där, men däremot en hel del annat folk. M träffade på alla möjliga människor hon kände, bland annat ett par killar som även jag träffade för några veckor sedan när vi var ute och åt tillsammans och tillbringade hela kvällen ihop. Jag gick glatt fram för att hälsa och blev både besviken och förnärmad när jag insåg att de inte ens kände igen mig, inte förrän de såg att jag var i sällskap med M. Alltid kul att veta att man gör intryck på folk... så starkt intryck att de inte ens kommer ihåg att vi har setts förr...

Kort därefter upptäckte jag ett riktigt spöke från det förflutna, DP som jag dejtade helt kort förra sommaren. Han började bra men urartade alltför snart i rena stalker-beteendet, ringde på konstiga tider och flåsade i luren och ville veta vad jag hade på mig och om jag låg i sängen och hur mitt sovrum såg ut. Riktigt, riktigt obehagligt och det tog inte lång tid för mig att sluta svara i telefon när jag såg att det var han som ringde. Efter ett tag slutade han höra av sig.

Men självklart var han på Gerdas i fredags. Självklart kände han igen mig, självklart såg han att jag kände igen honom och självklart kom han fram till mig. Jag var dock väldigt snabb med att klippa av, sa bara att han hade misstagit sig och gick därifrån. Efteråt var jag rasande över hans fräckhet, att han vågade komma fram och prata med mig och tro att jag skulle bli glad över att se honom. Det riktigt kröp i mig hela kvällen av obehag. Jag hoppas innerligt att jag aldrig, aldrig kommer att se honom igen.