2011-05-02

En konstig helg
Att dra ut en visdomstand må vara smart i det långa loppet, men under helgen som varit har det inte känts bra. Jag har haft riktigt ont och har det faktiskt fortfarande - jag som trodde att det här snabbt skulle gå över men så är inte fallet. Så fort Alvedondosen slutar verka börjar det kännas av igen, och värken fortplantar sig upp i huvudet och ger en konstig, tung, dov huvudvärk. Tack och lov hjälper Alvedon, det är i alla fall inte fråga om migrän den här gången.

Men värken har i alla fall gjort att jag varit långt ifrån på topp under helgen. Jag har mått konstigt, känt mig olustig och ur form och inte haft någon lust att vare sig göra något eller träffa någon. Lite promenader runt ön och i Fredhäll har det blivit, men inte mycket mer.

På Valborg i lördags hade vi tänkt hitta på något, men när det väl blev dags kände jag mig inte alls bra utan valde att stanna hemma och U fick ge sig ut på egen hand och träffa sina gamla kompisar. Han hade roligt i alla fall och jag höll mig hemma.

Något bra i helgen är i alla fall att jag har tagit tag i att uppdatera min CV på lite olika webbsidor, som Monster, LinkedIn, Hammer & Hanborg och Stepstone. Jag har sökt efter lite jobbannonser också, men det är svårt att hitta något som verkligen känns rätt. Det mesta känns som att det bara kommer att bli "ett jobb", precis som det jag har nu - hyfsade arbetsuppgifter men en produkt eller bransch som är precis lika ointressant som min nuvarande. Den här gången vill jag ju ha något mer än det och det gör att jag drar mig för att bara söka vad som helst. Jag får helt enkelt låta det ta den tid det tar den här gången och göra rätt i stället för att göra fort.

I söndags skulle U skjutsa AP runt på lite lägenhetsvisningar, och jag passade på att åka till mina föräldrar och Maja. Det blev ett bra besök. Maja var hur gosig som helst, spann och satt i min famn och njöt. Jag tog bort några tovor från hennes päls också - de kommer hela tiden och man måste hålla efter för att de inte ska bli stora nu när hon själv har svårt att hålla efter dem. Men jag blir så oerhört glad att se att Maja verkligen har vant sig vid att sitta i min famn nu, hon ser ut att njuta av att bli klappad och verkar inte alls stressad över situationen. Det är en lysande utveckling!

Roligt är också att mina föräldrar faktiskt verkar mer harmoniska än tidigare. De bråkar inte fullt lika mycket som förut och igår hade pappa till och med köpt en present till mig helt utan anledning, en bok om fåglar inklusive en CD-skiva med fågelläten. Den ska jag spela för katterna när de kommer hem till mig igen!