2011-03-09

Ett annat liv
Igår hade jag en effektiv kväll. Jag promenerade förbi veterinären och köpte kattmat på hemvägen - dyrt är det men fröna fullkomligt älskar den där maten och i morse var skålen renskrapad!

Efter middagen hade jag en arbetskväll: putsade alla tre paren vinterstövlar, tvättade bort en fläck på min vita dunjacka och hängde ner både den och den svarta i källaren, hämtade upp ett par tunnare kappor, bytte ut vantar och halsdukar mot lite tunnare varianter, bytte kattsand, gick ut med soporna... Full fart hela kvällen och jag varvade ner i soffan först framåt niotiden när migränen kom smygande.

Jag hamnade framför programmet Dansbanan i Täfteå som jag aldrig har sett förut. Det var fantastiskt: en serie om en dansbana någonstans utanför Umeå och de människor som kommer dit på lördagarna för att dansa och träffa varandra. Det är så otroligt långt ifrån Stockholm och det cityliv jag lever här, och det är liksom rörande att se hur de har det. Det är så mycket enklare på något sätt. Alla känner alla, man dansar och det är liksom inte så mycket som spelar roll. De ser ut på ett helt annat sätt än vi gör här. Stil och trender och shopping är inte så viktigt, eller så är det kanske det, men det i alla fall något helt annorlunda än det vi har här nere. Tjejer i min egen ålder med håret fullt av vita rosetter och korta kjolar med volanger som antagligen känner sig jättefina, män i övre medelåldern som lever ensamma och som ser fram emot en danskväll med Lasse-Stefanz som sommarens stora höjdpunkt. Det är rörande och så supersvenskt på något sätt, och det är ett liv som jag faktiskt aldrig har upplevt. Om vi hade bosatt oss på gården i Ångermanland hade det säkert varit mitt liv också, men nu blev det inte så.

Efter dansbanan såg jag ett program om hundcoachen Cesar Millan - tänk vilket drömjobb han har! Att få arbeta med att rehabilitera djur måste vara bland det mest givande man kan ägna sig åt. Den här gången handlade programmet om en hund som var så rädd, så rädd att han knappt vågade gå ut. Människor och djur gjorde honom fullständigt panikslagen, men efter flera månaders träning och ett liv där han bara fick vara hund och leva med andra hundar mådde han bra och var tillgiven och social. Det är underbart att se och jag som älskar djur mer än något annat sitter alltid med tårar i ögonen framför sådana program.

Idag är det onsdag och träning igen. Sedan ska jag försöka fortsätta på min effektiva trend och förhoppningsvis få en hel massa gjort under kvällen.