2011-03-07

En bra helg!
Den här helgen har det varit full fart. Vi började redan i fredags med tjejmiddag hos PR. Roligast var att träffa GA och tråkigast var att åter igen inse hur ytlig KGH är - hon dömer helt på fullt allvar ut folk grundat på hur de klär sig och ser ut. Det är så långt ifrån mig och jag är glad att jag inte tänker likadant. Hon är trevlig på många sätt, men lyser samtidigt igenom som väldigt osäker och jag skulle tro att det är det som gör att hon behöver maskera sig med attityd i stället. Men kvällen var i alla fall väldigt trevlig, mycket prat och skratt och alldeles för mycket vin i vanlig ordning.

Jag som brukar våndas över att jag shoppar så mycket kläder insåg i alla fall i fredags att jag är långt ifrån värst. EB berättade att hon har omkring 25 par vinterstövlar och att hon en gång handlade sju par skor bara på en lunchrast. GA har en historia av att ha köpt kläder från Asos för flera tusen kronor varje månad, och att PR har en enorm garderob vet jag redan - jag har knappt sett henne i samma kläder två gånger under alla år vi känt varandra. Skönt att höra, det får mig att känna mig bättre på något sätt! Men GA sa precis det jag själv brukar tänka, att man nästan kan bli äcklad av att se hur mycket kläder man har. Jag hinner inte ens använda allt och rensar ständigt, bara för att jag är så trött på att se högarna med kläder. Jag beundrar personer som nästan aldrig shoppar nytt, utan som gör bra, klassiska investeringar som håller år efter år och som sedan klarar sig med det. Sådan vill jag vara, men det är långt ifrån mig i verkligheten - tyvärr. Jag försöker och misslyckas ständigt.

På lördagen mådde jag som jag förtjänade, som man brukar säga - seg och trött och tung i huvudet. För mycket vin sätter sina spår, särskilt nu när jag så sällan dricker mer än ett par glas. Jag hade en hemmadag och fick faktiskt en hel del gjort, trots att jag var seg. Jag tog en promenad i solen och blåsten, städade, gick igenom min garderob och rensade lite till - två skärp och en kjol åkte ut. Dessutom beställde jag våra fjärilar och brädan med text som ska bli en överraskning för U. Jag hoppas på snabb leverans och på att vi blir nöjda med inköpen. Det är verkligen dags att få vårt hem klart nu.

På kvällen var vi hos PH och CE på middag. Det var premiärträffen med deras lilla dotter, som fortfarande inte har något namn. Hon var söt men jag hade svårt att se vem hon var lik av dem - hon hade liksom ett helt eget utseende. PH och CE var i alla fall avslappnade som tur var. De verkar coola i föräldrarollen och verkar inte ha förändrats alltför mycket. Den positiva förändringen är kanske då att de har släppt på garden lite - det spelar inte så stor roll om det är städat eller om maten är klar när gästerna kommer, och det är helt OK att gå osminkad trots att man har besök. Det är skönt att se!

Igår åkte U till sin mamma och jag åkte till mina föräldrar och Maja. Det blev ett bra besök för min del, trevlig lunch och ostkaka till efterrätt. Jag och pappa fick gemensamt bort en massa tovor ur Majas päls, fast bakbenen gillar hon inte alls och där fick vi låta det mesta vara till nästa gång. Det svåra är att Maja blir så ledsen och stressad av pälsbehandlingen, och efteråt fick jag gosa och trösta och vi gav henne extra god mat som hon åt upp direkt. Lilla Maja, jag vill göra allt för henne och jag tror någonstans att hon också förstår det.

U hade en desto tuffare eftermiddag hos AP. Hon mår riktigt dåligt efter att ha brutit foten, tycker att precis allt är skit och ser ingen mening med att leva. Hon är bitter och självömkande och ledsen och U känner sig maktlös. Han gör det han kan, men han kan inte göra allt. Jag har ingen lösning heller, mer än att AP måste hitta positiva saker, hon måste se att livet inte bara är nattsvart utan att det faktiskt går att vara glad över det man ändå har kvar. Lättare sagt än gjort, men livsnödvändigt ändå.

Efter föräldrabesöken möttes jag och U upp vid Edsviken. Det var dags för min skridskopremiär! Läskigt och vingligt var det, men jag lyckades ändå åka ett par kilometer - mest genom att staka mig fram som på skidor, men ändå, jag höll mig på benen i alla fall! Det lär säkert bli fler turer, fast helst då med lite stadigare pjäxor än gårdagens. Men jag är stolt över att jag gjorde det i alla fall!