2011-03-02

I bebisverkstan
Jag har gått som i dvala de senaste dagarna. Jag har varit så trött så jag knappt hållit mig uppe och jag antar att det är en kombination av sömnbrist, kontor utan syre och oinspirerande arbetsuppgifter - just nu i alla fall. Jag har svårt att koncentrera mig och flackar fram och tillbaka mellan olika uppgifter utan att lyckas avsluta någonting. Eländigt men jag hoppas det blir bättre snart.

Jag tog en lång promenad hem och passade på att prova lite kläder i ett par butiker, men det blev inga köp som tur är. Jag behöver verkligen inte mer kläder nu utan det är mest att det är roligt att titta lite och få inspiration. Hemma blev det middag i soffan och sedan dags att jobba med våra foton igen. Jag tog mig igenom samliga mappar så nu är det första urvalet gjort - skönt! I kväll ska jag börja med nästa gallring.

C och Ö håller på att sälja sin lägenhet nu och det är helt galet hur det går. Lägenheten var ute för 1 595 000 kronor, vilket jag hela tiden har tyckt varit minst sagt märkligt eftersom det är lika mycket som C och Ö själva betalade när de flyttade in för sju år sedan. Då var den lägenheten dessutom prissänkt med omkring 600 000 kronor eftersom företaget som byggde bostäderna inte hade lyckats bli av med just den lägenheten. Men nu tyckte mäklaren att den skulle ut till samma pris och det skulle med andra ord innebära att deras område är det enda i Stockholm som har varit helt opåverkat av prishöjningar i sju års tid. Skulle inte tro det och jag har hela tiden hävdat att det där är ett helt felaktigt lockpris. Mycket riktigt - igår var budet uppe i 2 650 000 kronor, alltså mer än en miljon över utgångspris! C säger själv att den som bjuder så mycket är galen för lägenheterna i området brukar aldrig säljas så dyrt och mäklaren är minsann chockad och förstår ingenting. Jo jo - han har ju bara dubblat sin provision också. Lockpris, det är bara så!

Jag är glad för C och Ö att de går med rejäl vinst på sin lägenhet, som absolut är jättefin och i perfekt skick, men mäklarens omdöme ger jag inte mycket för. Som spekulant hade jag varit rejält förbannad kan jag säga - vi har själva varit med om det flera gånger, både jag ensam och jag och U, att vi har gått på visningar där utgångspriset varit milsvitt både ifrån acceptpris och slutpris. I de fallen känns det som slöseri med tid att ens gå på visningen och det är alltid lika irriterande.

Min kollega ÅR är tillbaka från sin resa till Argentina och Antarktis, med massor av minnen och upplevelser i bagaget. Min reslust och längtan efter äventyr och nya vyer gör sig påmind igen. Jag vill alltid se mer!

Nu när jag inte längre äter p-piller är det meningen att jag och U ska försöka bli gravida. Det har redan inneburit problem kan jag säga. Vi har redan nu båda två börjat känna att det är som en fabrik, "nu måste vi ha sex!". Det känns som att spontaniteten och lusten försvinner och det är minst sagt tråkigt att känna så. Jag blir stel och låser mig och för U känns det som att det bara handlar om ett uppdrag och nej, det funkar bara inte. Det här är ett problem jag inte alls hade väntat mig och vi är rätt deppiga över det båda två. Vi måste prata igenom det här och hitta en bra lösning för jag vill inte att det hela ska falla på en sån här sak. Kan vi inte få barn så kan vi inte, men jag vill inte att det ska hända av den här anledningen åtminstone. Jag hoppas vi kommer fram till något bra på något sätt.