2008-01-14

Söndagsångest
Jag hade önskat att lördagens goda humör kunde ha hållit i sig även på söndagen. Det gjorde det inte.

Först var det visningarna. När vi väl hade sållat ordentligt bland alla annonser blev det bara två hus kvar. Det ena trodde jag starkt på. Det var en villa med sex rum, helt nyrenoverad bortsett från ett badrum och tvättstugan. Den var jättefin och lagom stor, med bra planlösning och i ett trevligt område. Men tyvärr var läget helt fel. Den låg som i en sänka, omgiven av höga träd. Ingen sol på tomten överhuvudtaget och både jag och UP blev irriterade på mäklaren som behandlade oss som idioter när vi påpekade det.

Vi åkte förbi ett hus som vi hade tänkt titta på, men det visade sig ligga granne med en hårt trafikerad väg på ena sidan och ett industriområde på andra sidan. Vi brydde oss inte ens om att gå på visningen. Det sista huset var ett helt nybyggt litet radhus. Egentligen var det fint. Toppfräscht, med bra lösningar även om det var dåligt med garderober. Men det var ändå inte något område där vi kunde se oss själva riktigt. Allt var litet, som dockhus, och där låg rad efter rad av likadana nybyggda hus fyllda av småbarnsfamiljer. Det var verkligen ett område för människor som vill vara likadana som alla andra, helt enkelt lite för likformat för mig och UP. Det är nästan så att jag börjar önska att vi hade köpt någon av de bostäder vi har sett tidigare, som ändå har varit fullt OK. Det är så svårt att hitta något, det tar sådan tid.

Mitt i allt det här slog jobbångesten över mig igen. Söndag innebär att det nästan är måndag och måndag innebär att jag måste vara på jobbet där jag vantrivs igen. Jag och UP pratade en del om det här efter visningarna, och UP har så många förslag, så många lösningar och svar på hur jag ska göra, men ändå är det som att jag inte kan ta det till mig. Jag bara sjunker ihop och tappar tron på mig själv fullständigt.

Vi åkte hem till mig på kvällen, handlade, lagade mat och satte och och gjorde upp en att göra-lista inför vårt bostadsköp. Det finns en del att göra, helt klart. Bostadsköpet är det jag ser fram emot, min och UP's framtid. Jobbet ger mig bara ångest. På kvällen när vi fortsatte prata jobb deppade jag ihop fullständigt. Jag har en intervju inbokad idag och jag vet knappt varför jag ska gå dit ens. Jag har ingen tro på mig själv längre, på vad jag kan och klarar av.