2011-03-14

Goda vänner och egen tid
Det blev ingen utgång i fredags. U var helt enkelt för trött efter veckan och ville helst vara hemma, så vi åkte och storhandlade och hade sedan en skön kväll för oss själva. På lördagen gav sig U ut i stället, årets sista skridskotur tillsammans med JSk, medan jag var hemma och fixade och donade. Jag uppskattar min egna tid också, att bara få vara som jag vill.

Jag har försökt inventera vårgarderoben lite och som vanligt konstaterat att jag har på tok för mycket kläder. Det krångliga är väl att allt inte är bra köp - jag har en historia av att ha gjort diverse impulsinköp när jag verkligen har tyckt mig behöva något speciellt. En del av det har blivit bra, men långt ifrån allt, och numera försöker jag verkligen tänka mig för lite extra innan jag investerar i nya saker. Jag är ute efter klassiker som håller länge och har kommit till en punkt i livet när jag hellre betalar lite mer för lite färre saker än tvärtom. Inte till orimlighetens gräns men någotsånär i alla fall.

Jag hann med lunch och en promenad innan U kom hem, och sedan tog vi itu med att städa och förbereda inför kvällen. Lördagen till ära hade vi middagsbjudning hemma. Vi hade bjudit in HB och ÅD, TM och JL, JP och AH. Det var lite av en chansning eftersom de kommer från helt olika delar av vår bekantskapskrets och inte känner varandra alls, men det blev en toppenkväll faktiskt - massor av skratt och prat och vinet och drinkarna flödade. Maten blev kanon: en förrätt på stående fot med bruschettor med tapenade, en med ruccola, chèvre och honung och en klassisk italienare med hackad tomat, basilika och vitlök och mozzarella. Supergott och en perfekt start. Till varmrätt körde vi risotto med champinjoner, broccoli, sparris och massor av parmesan, och till efterrätt en supergod och fräsch dessert med turkisk yoghurt, björnbär, hallon, maränger och vit choklad. Helt klart lyckat och jag tror alla var lika nöjda!

Efter allt vin var vi allt annat än pigga på söndagen och det var tur att vi inte hade några ansträngande planer. Jag gjorde mitt regelmässiga besök hos Maja och mamma och pappa och U åkte till AP för att hjälpa henne och hålla sällskap. Maja har svårt att gå i trapporna nu ser jag, hon går liksom stelt och det skär i mig att se henne så. Jag vill inte för något i världen att hon ska ha ont och må dåligt och det gör så ont att se det. Ibland är man så maktlös, oavsett hur väl man vill någon.

Jag har tittat och tittat på skräckbilderna från Japan och det är så stort så det knappt går att ta in. Mot naturen har vi inget skydd, där kan vi bara hoppas på det bästa.