2010-05-28

Biofredag
Idag är det äntligen dags att gå och se de härliga tjejerna i Sex and the city 2 som har haft premiär i veckan. Ska jag vara helt ärlig så var faktiskt mina förväntningar inför den första filmen högre än de är nu, men jag tror ändå att filmen kommer att vara bra och göra mig på gott humör. Vädret är dessutom perfekt för bio - det är grått och kyligt ute och förra veckans högsommarvärme känns långt borta. Jag ska se filmen med SSH och C och efter bion pratade SSH om att kanske sammanstråla med hennes pojkvän PH som ska gå ut med några kompisar. Mina känslor inför det är lite blandade - PH är några år yngre och framför allt känns han väldigt ung. Jag kan tänka mig att jag skulle känna mig som en medelålders tant jämfört med honom och hans vänner...

Idag är annars en sådan dag när jag knappt känner för att göra någonting alls så det är skönt att det åtminstone är fredag. Äntligen helg igen säger jag bara! Den kommande helgen ska vi i vanlig ordning försöka pressa in så många aktiviteter som möjligt. Förutom bion i kväll ska vi hämta våra sängbord som äntligen har levererats till butiken, leta bröllopskläder till U, besöka festlokalen för att kolla ljud och ljus, fira Mors dag hos C och säkert något annat också som kommer att dyka upp med tiden.

Jag har satt U på att leta solist till vigseln och han har nu pratat med NA, som sjöng på C och Ö's bröllop. Vi förväntade oss inte att få något kompispris av honom, men blev ändå lätt chockade när han sa att hans arvode för att sjunga två sånger (och repetera in med ackompanjetör så klart) skulle vara 3 000 kronor! Nog för att han är duktig, men han är ju inte något proffs som livnär sig på sången. Vi får artigt tacka nej och gå tillbaka till ruta noll igen... bara att leta vidare.

Igår fick jag dessutom höra att U's marskalkar, hans bröder LP och BP med all sannolikhet inte kommer att ordna någon svensexa för honom. De tycker inte att det är deras uppgift utan anser att det där är något som hans kompisar får dra i om de känner för det. Suck. Jag blir så besviken. Jag menar, lite engagemang skulle de ju inte dö av. Jag förväntar mig ärligt talat inte alls att det här ska vara någon jättestor grej för andra människor än mig och U, men att ordna en svensexa för U är i princip det enda marskalkarna har att göra och nu vill de inte ens ställa upp på det. Jag vet att U kommer att bli jättebesviken om det inte blir något alls så jag funderar på att kontakta några av hans vänner för att höra om de kan dra igång någonting i stället. Just nu vet jag att vännerna bara väntar på att U's bröder ska ta initiativ, och om de inte gör det kommer det ju inte att hända något alls. Karlar säger jag bara.