2007-02-06

Om kommunikation och vikten av att våga
Bara för att två människor tekniskt sett talar samma språk är det inte säkert att kommunikationen fungerar. Det handlar ju inte bara om vad vi säger, eller hur vi säger det, utan dessutom om vilken betydelse var och en av oss lägger in i olika ord. Det jag tolkar på ett sätt tolkar någon annan helt annorlunda.

För mig är språk viktigt. Jag arbetar dagligen med ord och texter och skriver mycket även på fritiden. Jag går mycket efter vilka ord en person använder när han eller hon kommunicerar med mig. Vad som sägs och vad jag tror att det betyder. Ibland blir det fel. Ibland menar personen jag talar med något helt annat än det jag läser in i orden som sägs. Det är så lätt att missförstå varandra. De där enkla, självklara svaren finns sällan.

Lika svårt som det kan vara att kommunicera, lika svårt kan det vara att våga känna. Vi blir skrämda av våra erfarenheter. Vi blir brända och försiktiga. Dåliga erfarenheter, negativa upplevelser kan göra att vi stänger dörren om våra känslor. Att vi inte vågar visa vad vi känner, eller inte ens vågar känna efter och inse hur det egentligen är. Det kan sätta käppar i hjulet nästa gång vi hamnar i samma situation. Vi möter en person som är underbar, men vi vågar inte erkänna det av rädsla för att bli sårade en gång till. Vi låter vårt förflutna gå ut över den vi vill ha med i vår framtid, och därmed sårar vi den som vi kanske egentligen skulle vilja älska - om vi bara vågade.

Igår läste jag något som Win Borden har sagt:
"Om du väntar tills du är säker på att det är rätt, kommer du förmodligen inte att göra mycket av något."
Och där kommer vi tillbaka till det igen. Att våga känna. Att våga leva. Att våga hoppa utan fallskärm och hoppas på att någon tar emot oss när vi landar.

Jag, språkfetischisten, älskar även citat och jag kommer att tänka på ett av William James:
"Var inte rädd för livet. Tro att livet är värt att leva och din tro kommer att se till att det blir så."